I survived! 

Mååål!  30:50 sprang jag in på, och hade vi börjat i starten efter oss så hade jag nog sprungit snabbare ändå, det var trångt på många ställen och man stod på stället och trampade några gånger för man inte kom förbi. Visst hade vi tur att det inte regnade men det var varmt och kvalmigt så det var tungt att andas och man blev trött snabbt. Men det gick bättre än förväntat och jag klarade ju faktiskt mitt mål som var att springa hela vägen och inte gå någonting. Så Hejja mig! Sjukt stolt! Bästa hejarklacken på läktaren bestående av brorsan och Johanna gjorde det lite roligare att springa i mål! Tack Michaela och Sofhie att ni ”tvingade” med mig ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *